När jag fick medelandet av en kompis att slå på nyeterna fredagseftermiddag kunde jag inte tro min ögon. Kraftig explosion i Oslo centrum löd GPs överskrift och jag klickade mig vidare. Allt efter som dagen forskred kom mer och mer information fram, hittills 2 döda och regeringskvarteren var centrum för vad man då trodde "attacken eller gasläcka". Telefonen ringde i ett och avlägsna vänner och familj ringde för att kolla att jag mådde bra. Vilket jag gjorde då jag packade ihop mitt liv i Oslo och flyttade hem för en vecka sedan. Efter en snabb vända på ICA återvända jag hem och till min fasa rapporterades det om en skottlossning på Uttöya väster om Oslo. En andra attack, vid den tiden rörde det sig om 5 potensiellt skottskadade ungdomar då det rörde sig om AUFs sommarläger på ön med 500-600 unga deltagare.
Alla vet själva hur historian har gått sedan dess. Dödstalet är uppe i 92 varav 84 är ungdomar/barn. 7 döda i bombattentatet i Regeringskvarteret i Oslo. Sådant händer inte i Oslo, sådant sker inte i Norge, detta excisterar inte i Skandinavien. Som min mormor sade, nu har kriget kommit hit. Inte pratar vi om Islamister som attackerar pga Norges eller Sveriges inblandningar i Mellanöstern eller Balkan. Utan den radikala, kalla, extremistiska politiken. Vi har skådat kanske Nordens brutalaste attentat, pådrivet av extremism. Vi kommer nu bege oss in, förmodligen i ett tuffare politiskt klimat då detta kanske bara är startskottet för en mer öppen och ihållande extremism i Skandinavien, åt alla håll. Inte bara höger utan vänster och religösa sådanna med.
Det som chockerar mig mest, nu när det lagts sig lite angående fredagen, som för alltid kommer minnas som en mörk dag i vår historia. Så är det att så många stör sig och irreterar sig på att vi bryr oss och skriver "SÅ" mycket om vad som har hänt i Norge medans vi inte bryr oss om att detta sker dagligen i Pakistan eller att det dör 18.000 barn i svält varje dag. Det är tragiskt med, men come on! Vi talar om Norge, NORGE vårt närmsta grannland, våra syster och brodersfolk. Om sin granne i huset brevid dör, då sörger man mer äm om någon annan inne i staden gör. Vi känner med Norge... Norges smärta är vår smärta. Jag säger inte att vi INTE skall bry oss eller sörga andra folk eller katastrofer. Men skärpning mina Svenska medmäniskor, det är våra närmsta grannar som har blivit attackerade, våran lillebror-nation som är skadat. Om ni kan visa medkänsla och lidande med barn över hela världen, var är eran kärlek och medskänsla till det folk som står oss närmast hjärtat!? Med Norge vi står!
"
Jag tror jag talar för alla i Outdoor Man när jag säger att vi sörjer, lider och gråter med Norge, men vi skall även stötta dem, trösta dem och se till att hjälpa dem att resa sig starkt tillbaka, för det är nog inte bara jag som känner att Norge är mitt andra hem och därför skall vi ställa upp med allt vi kan!
Gossipboy
