Larmet gick, och alla utrymde lokalen. Väl ute på gatan, var det rykigt och folk cirkulerade förvirrat.
Ingen visste vad som hänt. Jag rörde mig uppåt i gatan, det var glassplitter överallt. Jag såg folk som blödde. Allt var bara kaos och ingen visste vad som hänt. Poliser, ambulanser och reportrar fyllde snart ut folk massan.
Polisen började skrika för att evakuera området, och folk började springa. Jag hade fortfarande ingen aning om vad som hänt.
Jag ringde Dirty-Garry och frågade om han satt vid tv:n, och han talade om för mig att det varit en explosion i centrala Oslo.
Jag försökte fortsätta med det jag höll på med, gick in på Ica. Med gråten i halsen och en lätt förvirring, lyckades jag handla det jag skulle ha. Innan den butiken också evakuerades. Vad var det som hänt?
Det enda jag kunde fokusera på var middagen som jag skulle laga till min gäst som snart skulle landa på Gardemoen. Jag började dricka rödvin och kände mig avslappnad. Telefonen gick i ett. Samtal från nära och kära som undrade om jag var okej. Jag kände mig okej och dödssiffran var noll just då.
Min gäst anlände, och hade fått ta många omvägar, för att sedan uppgivet sätta sig i en taxi. Hela Karl-Johan och området runt regeringskvartalet var avspärrat. Min gata som ligger ca 100 m från där det small, blev också avspärrad. Vi åt middag och jag hävde i mig vin, jag lät bli att kolla iPhonen om nyheter. Efter en stund var jag berusad, då kom tjejen jag bor ihop med ut och berättade om att någon klätt ut sig till polis och skjutit på ett tiotal ungdomar på ett läger? Hade dom dött? Eftersom att jag var berusad, insåg jag inte allvaret i det hon sa.
Jag och min gäst drack och sjöng. Vi bestämde oss för att åka hem till Dirty-Garry, det var ju trots allt hans födelsedag. Alla gator var tomma, det kändes som om vi befann oss i en spökstad.
Vi anlände, där var även en barndomsvän och hans far. Jag hade fortfarande inte förstått vad som hände, och sa självsäkert att det var onödigt att sitta och lyssna på spekulationer. Jag fick med mig resten av sällskapet och vi började dricka och pladdra, i mellan varven lyssnade vi på vad som sades på tv:n. En gärningsman var tagen.
Vi åkte hem till en väninna på östkanten och festen fortsatte för min del till 06.30, då min gäst var trött och ville hem. Sagt och gjort. Vi vandrade längs Karl-Johan i änglarnas tårar vid 07-tiden.
Så somnade vi in, 4 timmar senare vaknade jag och tog en tur på facebook för att få reda på att över 90 personer omkommit. Jag läste igenom massa artiklar, kollade på webtv.
Jag förstår fortfarande inte. Jag vill inte förstå
Mina tankar går till alla som på något sätt är drabbade av denna tragedi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar